Mitt liv som domare och hur det utvecklat mig som person och utvecklare

Hej allesammans, mitt namn är Kevin Helly och jag kommer här skriva om hur livet som innebandydomare har ändrat mitt liv från att vara en skygg och tråkig person, till en mer utåtriktad person och hur det har utvecklat mig som utvecklare också.

Låt mig börja med att säga följande, när jag började jobba som utvecklare var jag den som var tyst och inte sade emot när jag fick kritik. Det gjorde att jag ibland inte ville jobba och saker tog längre tid än vad det borde ha tagit. Så var jag också när jag började döma innebandy, jag vågade inte säga emot när ledare kritiserade mina domslut eller när spelare var sura och frustrerade och började skrika på mig. Det gjorde att varken spelarna eller ledarna hade förtroende för mig samt att det blev betydligt fulare spel av alla.

Med hjälp av domarkåren och alla kollegor på uppdraget har jag utvecklats väldigt mycket. Av domarkåren fick jag modet att stå upp för mig själv och känna att den som gör rätt bedömningar är domaren. Det stärkte mitt självförtroende och jag kände mig mer trygg i min roll på planen, vilket samtidigt minskat min stress när jag gör olika beslut under matcher på grund av att jag vet att jag kan känna mig trygg samt att spelarna samt ledarna kommer att lyssna på mig och hjälpa mig. Av kollegorna på Dynabyte fick jag materialet att våga ta steget till mer ledarskap i form av ta på mig att vara mentor för en trainee, att ta rollen som Competence Lead (vilket innebär att jag tillsammans med tre andra Competence Leads är ansvarig för att driva interna aktiviteter för kompetensutveckling) och även ansvaret för att organisera innebandyverksamheten vi har.

Min roll som domare hänger väldigt mycket ihop med min roll som utvecklare. Utan rollen som domare så hade jag inte tagit större ansvar på mitt jobb och jag hade inte varit i den positionen jag är idag då jag är en stor del av ett större åtagande. Jag kan ta beslut som hjälper mig i min vardag och i mitt yrkesliv. Beslut som gör att jag kommer utvecklas och ge mig känslan av att kunna ta större ansvar utan att känna att jag inte kommer att klara det och känna att det kommer att gå bra.

Så för att avsluta detta blogginlägg så vill jag tacka alla som varit en del av min resa, alla från domarkåren i Stockholms Innebandyförbund till alla på Dynabyte samt mitt nuvarande uppdrag, utan er hade jag inte varit där jag är idag, varken domarmässigt eller utvecklarmässigt, tack 🙂