Av: Simon Nkangi
2019-05-06
User Story Mapping
Uttrycket User Story Mapping myntades av Jeff Patton i boken med samma titel. En så kallad User Story Map är i grunden en tidslinje som byggs upp av user stories. Den kan användas för att få överblick över allt från en enskild funktion till en hel produkt, och kan vara ett användbart verktyg för att planera en produkts livscykel.
User Story Mapping är egentligen en väldigt enkel metod. Den består av ett antal User Stories nedskrivna på postit-lappar eller index-kort. Dessa kort placeras i en horisontell rad bredvid varandra och bildar tillsammans en överblick över hur du tänkt dig att användaren kommer använda din produkt. Under varje Story bygger du sedan vertikala rader genom att fylla på med Stories som är mer detaljerade. På så sätt skapar du en matris-liknande karta över din produkt där den översta raden består av övergripande funktioner, följt av mer granulära Stories under respektive funktionalitet. Du kan använda postit-lappar i olika färger för att skilja på de olika nivåerna. I illustrationen nedan används gult för den övergripande nivån och grönt för detaljerna.
Om du jobbat med user stories tidigare är du förmodligen van vid att gruppera stories, som relaterar till varandra, till vad som kallas för en Epic. I exemplet ovan representerar de gula lapparna med andra ord våra Epics.
Nedan kan du se ett fotografi av hur det skulle kunna se ut då du planerar din produkt. Här har vi fyllt på med en ytterligare horisontell indelning som representerar våra planerade releaser; detta markeras av de lila postit-lapparna och skapar en kronologisk överblick.
Det grundläggande konceptet kring User Story Mapping är som sagt i sig enkelt, men det kan trots det behövas mer kontext och exempel för att fullt ut förstå hur dessa “kartor” kan användas. På ett abstrakt plan ser jag en likhet med det agila ramverket Scrum eller webbtekniken CSS, som båda i grunden är enkla koncept, men där det samtidigt också är lätt att det blir fel – speciellt om man är oerfaren – på grund av det enkla och tvångslösa.
Ett genomgående tema, som Jeff Patton betonar, är att user stories inte ska skrivas, de ska berättas. Och han lever som han lär då hans bok är full av berättelser. Boken innehåller många fallstudier och exempel från riktiga projekt ur Jeff Pattons karriär. Utöver user story maps diskuterar boken till stor del även user stories, det vill säga de byggstenar som tillsammans skapar en user story map. Jeff spenderar en märkbar portion av boken till att argumenterar och förklara både att, men även hur, vi allt för ofta använder konceptet user stories på fel sätt. Och det är genom alla dessa exempel och berättelser som han tycks vilja få oss läsare att verkligen förstå både hur vi ska – och hur vi inte ska – använda såväl user stories som user story maps.
Något som gav mig mervärde i Jeff Pattons bok är att jag ofta kan känna igen mig i de situationer författaren målar upp. Han beskriver dessutom inte bara symptomen men även hur vi hamnade här, och hur vi kan ändra vårt beteende för att undvika liknande “fällor” framöver. Han visar hur vi ofta med enkla medel kan skifta vårt fokus genom vilka frågor vi ställer oss själva.
Samtidigt som boken innehåller många bra idéer kan jag känna att Jeff har målat med en bred pensel. Jag saknar ibland mer detaljerade diskussioner kring hur man skulle kunna hantera diverse situationer. Min största reservation var att boken kändes något repetitiv och pratig. Vissa koncept och idéer återupprepas, vilket kanske är författarens sätt att få oss att långsamt ta in och reflektera över idéerna han förmedlar. Jag kunde speciellt mot slutet känna att Jeff, ibland återupprepar samma idéer formulerade med andra ord.
Jag tror att författarens mål med denna bok var att visa att User Story Mapping är en enkel – och samtidigt kraftfull – teknik. Med hjälpa av User Story Maps kan vi skifta vårt fokus från vad vi bygger, för att istället fokusera på hur användaren kommer att använda det vi bygger. User Story Mapping kan hjälpa oss att ta bättre beslut om vad som är viktigt och de kan även ge teamet en bättre överblick över vart vi är påväg.
Så skulle jag rekommendera denna bok? Det korta svaret är ja, men jag tror att den ger större värde för vissa roller. Även om jag skulle rekommendera denna bok till alla som jobbar inom agila team, tror jag att det är just produktägaren, business- eller krav-analytikern, och agile coachen/scrum mastern, som förmodligen får mest utbyte av dess innehåll. Jag tror att du bör ha jobbat i ett agilt projekt innan du plockar upp denna bok. Mycket av lärdomen för mig, var att Jeff beskriver vanliga fallgropar och problem, som man stöter på då man jobbar agilt och det är den här aha-upplevelsen som både skapade insikter och hjälpte mig att reflektera.
I början av boken påpekar Jeff själv att metoden, det vill säga user story mapping, inte är någonting som han uppfunnit. Det är ett mönster, som likt han själv, även många andra har upptäckt; även om de andra inte kallar det för “user story mapping”. Och en viss portion av det som Jeff skriver om är inte nytt för den som redan har börjat ta steg mot den agila vägen. Han refererar till exempel både till XP (eXtreme Programming) och Lean-principer. Men alla som upplevt vägen från att lära sig någonting teoretiskt till att sedan applicera kunskapen i praktiken, vet att det ibland inte blir som man tänkt sig. Och det är kanske just därför som berättelserna och fallstudierna var en stor del av behållningen för mig. Precis som en user story map, hjälper de mig att lyfta blicken och se det som allt för ofta försvinner i periferin.